Du är aldrig ensam.
Jag är på en ofrivillig resa.
Du drog med mig hit.
Du lät lögnen riva ner det vi en gång byggde upp med tillit och kärlek. Lögnen är vidrig. Inget som är rätt. Lögnen som du äger, mitt barn.
Du brände bron.
Bron mellan dig och mig.
Här står jag med armarna utsträckta, mitt rop som fastnat.
Hör du mig, ser du mig?
Jag står i askan. Ser lågorna som du tänt.
Ser ljuset som sakta brinner ut för att slutligen lämna mig i kolsvart mörker. I askan, i stoft som är kvar av det som en gång var vi. Familjen.
Du drog med mig hit.
Du lät lögnen riva ner det vi en gång byggde upp med tillit och kärlek. Lögnen är vidrig. Inget som är rätt. Lögnen som du äger, mitt barn.
Du brände bron.
Bron mellan dig och mig.
Här står jag med armarna utsträckta, mitt rop som fastnat.
Hör du mig, ser du mig?
Jag står i askan. Ser lågorna som du tänt.
Ser ljuset som sakta brinner ut för att slutligen lämna mig i kolsvart mörker. I askan, i stoft som är kvar av det som en gång var vi. Familjen.
Min ensamma värld, min hemlighet, min skam.
Vad väntar mig i min ensamma värld? Den värld som du lämnat.
Vad väntar mig i min ensamma värld? Den värld som du lämnat.
Denna tystnad - säg någonting, ropa på mig - anklaga, beskyll, klandra. Säg någonting.
Dagarna går, jag låter de bara gå. Veckor, månader.
Jag utför min plikt.
Jagar bort rädslan. Känslan som förgör, känslan som smugit sig in, rädslan, från ett annat liv.
Jag vill drömma. Jag vågar drömma. Jag drömmer igen. Drömmer bara ett par sekunder, försiktigt, bit för bit - tiden krymper, tiden växer. Mitt liv rullar förbi snabbt som en blinkning. Liv, rörelse.
Var det igår? I förrgår?
I min dröm finns du, mitt barn.
Finns jag - i din? Är det därför jag vaknar mitt i natten, är det därför jag känner din hand i min?
I drömmen.
Den dagen. Den vackra dagen.
Du skriver:
"Klart jag älskar dig med mamma, det kommer jag alltid att göra." (2013 - 11 - 09, 18.03)
Jag lever på hoppet.
Jag utför min plikt.
Jagar bort rädslan. Känslan som förgör, känslan som smugit sig in, rädslan, från ett annat liv.
Jag vill drömma. Jag vågar drömma. Jag drömmer igen. Drömmer bara ett par sekunder, försiktigt, bit för bit - tiden krymper, tiden växer. Mitt liv rullar förbi snabbt som en blinkning. Liv, rörelse.
Var det igår? I förrgår?
I min dröm finns du, mitt barn.
Finns jag - i din? Är det därför jag vaknar mitt i natten, är det därför jag känner din hand i min?
I drömmen.
Den dagen. Den vackra dagen.
Du skriver:
"Klart jag älskar dig med mamma, det kommer jag alltid att göra." (2013 - 11 - 09, 18.03)
Jag lever på hoppet.
Nu.
