mormoramorsansresa.blogg.se

Sakta ner - jag ser något, jag ser livet! Orden återvänder, kommer tillbaka. Ännu vet jag inte vad drabbade mig, varför allting förändrades, varför en moders resa blev ifrågasatt. Jag vet min egen sanning. Jag är mor, mora, morsa, mamma - bara jag själv äger rätten att definiera mig. Jag är mamma.

Rädslan hemsöker.

Publicerad 2015-07-12 15:35:00 i Allmänt, att bli bedragen, att bli sårad, kärleken till sitt barn, moderskap,

Doe Zantamata:
"Every person from your past lives as a shadow in your mind. Good or bad, they all helped you write the story of your life and shaped the person you are today."

Finns det ord som rättvist kan beskriva smärta - smärtan över besvikelse, förödmjukelsen, sveket.
Pappa sviker, bedrar, bluffar, hotar. Finns inte där - inte för oss, inte för mig, inte för dig.
Människor kommer, människor går - förtvivlan, sveket, lättnaden.

Jag är rädd - inne i mitt mammaskal är jag ensam. Jag är mor, mora, mamma - närvarande, förtvivlad, vilsen.
Du är rädd, mitt barn - håll om mig, håll min hand, släpp inte. Jag håller, jag släpper inte; du somnar i min famn. Jag är ensam, så ensam, torkar mina tårar från dina kinder. Var hittar jag min ledstjärna.

Mitt i förtvivlan lever hoppet, där finns framtidstron, kärleken till livet, kärleken till dig. Vi lever i vår lilla värld, den som vi skapar - nu båda på stapplande fötter. Vår lilla familj.

En ska klara sig, ensam stark (ånej). Jag är mamma, din mor - du växer, skrattar, busar, släpper handen, släpper lite i taget.
Jag växer.

Minns du? Innerst inne vet du, du känner, du vet att vi delar samma minne.

Jag har förlåtit. Jag minns - huden minns, hjärtat minns. Det skadar mig inte, inte nu längre.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela